The essay has its beginning in the source material that deal with ancient Norse religion before the people in the Nordic countries became Christian. The fact that there are no contemporary written or authentic sources available that can tell us something about the Norse religion during the Viking age is problematic. Archeological source materials is available, but tend to talk more about power relationships and social status than the old Norse religion and the way people practiced their faith. Medieval Christian writers are a source of knowledge of the Norse religion; however, they can only highlight the Norse religion from a Christian point of view and ways of evaluating the pagan faith, making them less reliable.The written sources of this paper are based on the written by two medieval Christian writers, Saxo Grammaticus and Snorri Sturluson. These sources are among the first to treat the Norse religion process after the introduction of Christianity in Scandinavia.

Uppsatsen är en studie av det sätt på vilket författaren Johanne Hildebrandt har använts sig av den fornskandinaviska mytologin när hon skrivit sin trilogi om Freja och Valhalla. Hon har använt flera karaktärer, myter och beskrivningar från bronsålder, Skandinaviens i allmänhet och Sveriges i synnerhet, och lagt dem som grund för sina böcker. Hon väljer att vinkla boken ur ett feministiskt perspektiv och sätter stort fokus på matriarkatet. Ingen vet säkert hur samhället var uppbyggt för 2700 år sedan, och Hildebrandt såg sin chans att skriva boken ur ett perspektiv där kvinnan och Gudinnan stod i centrum.Hon har onekligen använt mycket från mytologin. Ju mer påläst man är om fornskandinavisk religion desto mer kopplingar märker man.

Uppsatsen presenterar en diplomatarisk utgåva av ett stycke text ur handskriften R 683, från senare hälften av 1600-talet. Texten är en avskrift av delen Gylfaginning ur Snorri Sturlusons Edda enligt versionen nedskriven i handskriften DG 11, från tidigt 1300-tal. Uppsatsens syfte är att presentera en hittils relativt ostuderad text som en självständig skriftprodukt, samt försöka att spåra dess specifika drag som skiljer den från dess ursprungstext samt övriga versioner av Snorris Edda. Undersökningen har genomförts utifrån ett nyfilologiskt perspektiv, inte med tanke på dess relation till övriga versioner utan med fokus på vad som egentligen står i handskriften. Resultatet visar att texten i R 683 skiljer sig något från DG 11, och jämförelseundersökningen med övriga Edda-versioner visar att skrivaren, Jón Rúgmann, använt sig av andra källor för sin avskrift, i synnerhet de i handskrifterna Codex Regius, Codex Wormianus samt Peder Resens (Resenius) utgåva av Laufás Edda.